Uppfödning


 
Rasspecifik Avelsstrategi för Papillon
Här kan du ladda ner RAS för Papillon (PDF)
 

 
Guide för nya uppfödare
Att föda upp valpar är ansvarsfullt. Det innebär mycket arbete och förlorad nattsömn. Du ansvarar för valparnas eventuellt dolda fel i tre år. Det kan bli kostsamt, valpningar kan gå på tok, valpar kan förbli osålda länge. Om du ändå inte är avskräckt vill vi välkomna dig till en mycket intressant och stimulerande värld, där ingen blir riktigt fullärd.

Lyssna på andra uppfödare! Fråga så mycket du kan, på utställningar men ännu hellre på uppfödarträffar. Man lär sig oerhört mycket av garvade uppfödare även om man inte har samma ras. Naturligtvis ska du också prata med din egen hunds uppfödare som kan din hunds linjer bäst. Kunskap i genetik/avelslära är ett måste. Innan en tik paras ska man vara väl förtrogen med de rekommendationer som rasklubben förordar för avelsdjur. Man får aldrig glömma att hur vi bedriver vår avel idag är nästa generations avelsmaterial. Gör aldrig en parning som inte tillför rasen något, det är en bred avelsbas som vi ska sträva efter om rasen skall utvecklas. Så kallad matadoravel tillför inte rasen något, även att i kull efter kull använda sig av samma avelsdjur är ur avelssynpunkt helt bortkastat för rasen.

Läs allt du kan! SKK har en utmärkt bokserie om hunduppfödning som du köpa genom SKK:s shop. Böcker om genetik finns bl a av Per-Erik Sundgren och Lennart Swensson. Det är av yttersta vikt att du är väl förtrogen med rasstandarden för rasen. Svenska Kennelklubbens Uppfödarutbildning vänder sig till såväl erfarna som blivande uppfödare. Utbildningen är uppdelad i olika ämneskurser såsom anatomi, genetik, juridik, utfodring och valpning. Att gå denna kurs ger en utmärkt start för dig som uppfödare. Denna utbildning grundar sig på bokserien om hunduppfödning som SKK ger ut.

Oavsett om din tik köptes till sällskap eller från början var avsedd till avel bör du nu granska henne kritiskt. Vad finns det för hundar i hennes stamtavla? Är de rastypiska och sunda? Har de nedärvt goda egenskapar både exteriört och mentalt till sin avkomma? Tänk på att när du parar en hund så är det inte bara den enskilda individens gener utan även dess släktingars gener som du för vidare. Är hon bra mentalt? Hälften av valpens arvsanlag kommer från mamman men hon präglar därutöver valpen genom att hon fostrar den. Det är inte rastypiskt att vara aggressiv eller rädd.

En rekommendation är att tiken väger minst 2,5 kg. Är hon sund och typisk för rasen. En objektiv bedömning får du på en utställning. Ställ ut henne minst ett par, tre gånger. Domaren gör sin bedömning med utgångspunkt från rasstandarden, men är inte mer än människa. Hans värdering är subjektiv. Om du inte förstår kritiklappen, fråga andra uppfödare! Får du inte svar runt ringen, fråga ringsekreteraren när denne har tid.

Låna en så bra hanhund du kan. Han ska också ha en bra mentalitet, vara frisk och rastypisk. Även om man helst ser att hanen är välmeriterad på utställning så får man inte glömma att det finns många bra hanar som inte ses i utställningsringen. Intressera dig för linjer och håll utkik efter en hane som du tror kan komplettera din tik både linjemässigt och exteriört. Hanen får naturligtvis gärna ha visat framfötterna på utställningar och vara champion eller ha fått ck (certifikatkvalitet) på utställning men bind inte upp dig vid titlar. Glöm inte att utställningar är till för att bedöma avelsresultat och inte vilken hund som kommer ge bäst avkomma även om det oftast går hand i hand. Be om veterinärintyg på att knän är fria från patella luxation och kolla att hunden har ett bra bett. Alla seriösa hanhundsägare har sina avelsdjur knäledsundersökta. Dessutom ska han komplettera tiken d.v.s. inte ha samma brister.

All avel handlar om balans. Den perfekta hunden är en utopi, men något att sträva efter. Om du har en egen hane som du anser kompletterar din tik bra så lås inte upp dig enbart vid honom. Se även till att variera och testa andra kombinationer också. Det har visat sig att många defekter på hund härrör från inavel. Genetisk variation är nödvändigt för att kunna motstå sjukdomar. Inavelsgraden bör ej överstiga 6,25. Hjälp med inavelsberäkning på enskilda kullar finns att få hos Papillon-Ringens avelskommitte´eller genom SKK,s webb-sida att länka sig vidare.

En lyckad valpning är en underbar erfarenhet. Men som uppfödare måste man också vara realistisk. Det kan gå på tok. Man kan bli tvungen att avliva defekta eller svaga valpar. Har man otur kan även tiken dö till följd av svåra komplikationer eller eklampsi (kalkbrist). Som uppfödare måste man också kunna omplacera vuxna, älskade hundar om de visar sig mindre lämpade för avel, om man känner att man inte har tid för dem. Det är bra att kunna inse att en hund kan ha det minst lika bra hos någon annan som hos en själv.

Valparna är naturligtvis ljuvliga. Var mycket kritisk när du sparar för fortsatt avel. Försök fortfarande undvika att spara hanhund om du egentligen bestämt dig för att enbart satsa på tikar. Det är ganska osannolikt att valpen kommer att nå toppklass som vuxen. Spar den plats du har till goda tikar och försök variera genom att låna så högklassiga hanhundar som möjligt. Glöm inte att en papillon normalt lever i 10-15 år, det kan bli trångt, jobbigt och otrivsamt om du sparar för mycket, både för dig, familjen och hundarna. Om man gärna vill spara en valp men anser att man inte har tid och plats för en till hund i hemmet så är fodervärdsavtal en god lösning att fundera över.

Dolda anlag finns det gott om. När resultatet inte blir som du vill, skyll inte ifrån dig. Varken på en uppfödarkollega eller dennes hanhund. Genetiken är lurig. Uppdykande ”fel” finns inte sällan som dolda anlag hos båda föräldradjuren. Kom ihåg, att om du gör dig osams med en kollega så är den och hennes/hans vänner kanske för evigt förlorade samarbetspartners. Det kan kosta betydligt mer än det smakar. Ta hellre bekymmer som en ny erfarenhet. Det blir många sådana, både positiva och negativa – det hör till.

Sträva framåt. Som hunduppfödare bör du vara uthållig, ha en god ekonomi och gott om tid. Du bör ha tålamod, kunskap, ett stort intresse och iver att lära dig mer. Sök gärna nya lösningar, förankra bakåt men se framåt! Det är lätt att hundarna tar upp hela din tillvaro. Tänk på att det är nyttigt och stimulerande med andra intressen vid sidan om. Men glöm inte heller att hela familjens vardag kommer att kretsa kring ”hunderiet” vare sig de vill eller ej.
Viktigt att läsa innan ni betäcker er hund: Rasen har ett hälsoprogram angående ögon, vi har även knäledsfel inom rasen(patella luxation) central registrering. Läs även våra etiska rekommendationer samt Svenska Kennelklubbens grundregler. Om ni klickar vidare på vår hemsida hittar ni dessa texter.
Som ny uppfödare av en ras, bör man absolut vara medlem i rasklubben, där får ni all information om vad som händer (medlemstidning 4 ggr/år, möten o.sv.). Gå in på webb-sidan, sedan klubben vidare länk bli medlem.
 
Välkommen som uppfödare!
 

 
Papillon, Hälsoprogram
Registreringsförbud för avkomma efter föräldradjur som ej är officiellt DNA-testad för pap_PRA1 vid av SKK godkänt laboratorium eller är hereditärt fri. Uppgifterna ska finnas registrerade i SKKs veterinärdataregister. I enlighet med SKKs grundregler ska giltigt resultat föreligga före parning.

Registreringsförbud för avkomma vars bägge föräldradjur är anlagsbärare för PRA. DNA-testad anlagsbärare får endast användas i avel tillsammans med hund som är DNA-testad fri/clear eller hereditärt fri. Att använda affekterad hund i avel är ett brott mot SKKs grundregler. Affekterad hund beläggs med avelsspärr.

Resultaten avseende pap_PRA1 registreras i SKKs databas och publiceras via webbtjänsterna Avelsdata och Hunddata.

I tillägg till hälsoprogrammet rekommenderar rasklubben i sin avelsstrategi (RAS) en ögonspegling på avelsdjuren efter 3 års ålder för att fastställa andra ögonsjukdomar.
 

 
SKK:s grundregler
Som medlem inom SKK är det viktigt att kunna grundreglerna. Därför bör alla medlemmar och i huvudsak blivande uppfödare noga läsa och följa dessa regler. Grundreglerna kan du ladda ned här: http://kennet.skk.se/skk/WebFiles/Files/55/grundregler.pdf
 

 
Papillon-Ringens Avelsrekommendationer
 
  1. Bestämmelse från Jordbruksverket, att tikar inte få gå i avel före 18 månaders ålder.
     
  2. Hundar som användas i avel: måste vara DNA-testade för pap_pra1 innan parning. Papillon-Ringen rekommenderar även att alla avelsdjur bör ögonspeglas en gång efter 3 års ålder.
     
  3. Hundar som används i avel bör vara patella-undersökta efter att de uppnått 12 månaders ålder (gärna lite senare)
     
  4. Varje enskild kombination rekommenderas inte överstiga 6,25% ( beräkning kan användas av SKK,s avelsdata) kontakta klubben för hjälp.
     
  5. En enskild hanhund bör ej vara far till mer än 5 % av hundarna i sin generation, eller till mer än 25 % av de hundar som registreras/år under sin livstid.
     
  6. SKK, har också en bestämmelse som lyder:

    * En tik får inte föda fler än fem valpkullar.
    * Om en tik får två kullar inom 12 månader ska hon vila minst 12 månader innan nästa valpning.
    * En tik över 7 år får inte användas i avel om hon inte tidigare haft valpar * En tik över 7 år ska alltid veterinärbesiktigas före parning. Intyg skickas till SKK tillsammans med valparnas Registreringsansökan.
    * En tik över 7 år ska vila minst 12 månader mellan sina kullar.
    * En hanhund får inte användas i avel förrän vid den ålder då den   uppvisar en vuxen individs fysiska mognad och beteende.
     
 

 
Patellaregistrering
Central registrering av patella hos Papillon är godkänt hos Svenska Kennelklubben. Det betyder att knälederna undersöks av godkänd veterinär som sedan skickar in resultatet till kennelklubben. Resultatet kommer att föras in på "SKK Hunddata".

Godkända veterinärer finns på kennelklubbens hemsida. [Klicka här] för att komma till SKKs förteckning. Alla veterinärer som ögonlyser är också godkända för patellaundersökning. Undersökningen görs på hundar från 12 månaders ålder.
 

 
Övriga tips och råd
På SKK:s hemsida finns tips och råd för personer som funderar på att ta sin först kull eller om en person funderar på att låna ut sin hane i avel.

Här är sidan om man har en hane: http://kennet.skk.se/skk/?id=612&sprak=sv

Här är sidan om man har en tik: http://kennet.skk.se/skk/?id=613&sprak=sv